skrivande

Rätt publik

Posted on av lidrik

Skriv för rätt publik, i detta fall för finkultur. Ops.

Det sägs ju att man ska skriva till rätt publik. Anpassa sin text till mottagaren. Jag tror jag gjorde en miss där. Jag har skrivit färdigt novellen som ska skickas in till Pralin magasin. Jag kollade uppe e-magasinet innan jag började, men läste inte deras texter för att jag ville vara trogen mig själv och inte bli influerad.

Nu dagen innan kollade jag in texterna, för att i sista poleringen av novellen få några bra tips, bara för att inse att magasinet mest har illustrationer och dikter. Mer finkultur än vad jag trott. Inte så lovande för min novells chanser, men nu är den färdig och det är bra. Det var så länge sedan jag färdiggjorde en novell. Självförtroendet har börjat svikta. Så bara att ‘Skruden gör draken‘ blev färdig är ju en vinst. Vi får se om tidningens redaktörer och medlemmar faller pladask för mina ”Hjältar”. Frejasfröjdaren Snorri Bård, Ridaren Ass af Alvlida, vikingabärsärken Blodbjörn Knivbjörnsson, runristaren Garm Kettillsson och tillsist Bo-Brand, bastardbryllingen. Juste, och så har vi Tösen också.

Fantasy om drakar och giftiga män

Posted on av lidrik

Äntligen har det kommit en novellutlysning som väcker lusta och skrivargnistan i mig. Medan romanskrivandet går slött, å så slött, så är det kul med en novell igen. Det är ingen tävling denna gång, utan det är E-magasinet Pralin som ska ge ut ett nummer om Fantasy. De tar emot alster fram till 20/3, så det borde jag hinna.

Novellen som jag ska skriva är en gammal idé som jag diggade men som aldrig fullföljts då de är så svårt för mig att skriva något som inte har ett mål, som en tävling. Preliminärtiteln är Drakens skrud och tanken är att på ett humoristisk sett beskriva den toxiska maskuliniteten som ofta finns i fantasy. Vikingar, drakar, dräpande, blod och allvetande män i jakt på ära. Jag återkommer med mer info när jag är säker på att jag kommer fullfölja novellen denna gång.

Årskrönika 2022

Posted on av lidrik

Året har inte varit bra ur ett skrivande synpunkt om man räknar resultat. Bara en färdigställd novell, SmartDraug vars förlust i novelltävlingen om vampyrer verkligen sved. Trots att jag i efterhand förstår att den stack ut gentemot de andra novellerna lite för mycket. Annars hag jag inget mer färdigt alster. Sorg, sorg.

Misslyckandet är inte att jag inte har skrivit, det har jag gjort, men att det är många påbörjade projekt som nu ligger i skrivbordslådans limbo. Oavslutade. Som vanligt är det tiden att tänka som fallerar, trots att 2/3 av året så var jag föräldraledig. Då fick jag en timme varje dag, vilket jag utnyttjade. Och det är bra. Många idéerna jag påbörjade var bra och är genomarbetade så när jag någon gång i livet får mer än lösa halvtimmar här och där, så kan jag fortsätta med dem. Det är dock svårt att skriva sporadiskt under lång tid, då väcks andra intressen upp och då blir det som det blir. Oavslutade texter i drivor.

Jag påbörjade några romaner, Konungakampen om Manheim, Sejdemästerskapet och Sagan om successionen (under NaNOMOWri). Alla bra idéer som jag är nöjd med. Alla som jag vid någon tillfälle skulle kunna ta upp igen. De har ett synopsis och klar handling och ca 10 000 brödtext skrivna vardera. Så sammanlagt i år med dem tre, SmartDraug och några noveller (Ljuset från djupet (mystik), Ask andra ankomst (sektskräck), Tänk ingen ondska (skräck), Själamun (solarpunk Scifi) och Grimfaxe (fantasy)) så kommer jag upp i ca 60 tusen ord, dvs en tredjedels bok. Så med tid och ordning och reda på loftet utan distraktioner om nästa noveprisskrivaridé, så tror jag att jag kommer få ihop en roman en vacker dag. Drömmen lever. Kanske kommer den under 2023?

Posted on av lidrik

Venusfälla, inspiration till novellen Själamun

Det årliga inskicket till fantastiknovelltävlingen gjordes precis. Jag skrev under sommaren en novell med den preliminära titeln Själamun. Det är en gastronomisk solarpunk novell i ett framtida Stockholm. Jag har länge varit itnresserad av genren solarpunk så jag ville pröva den. Nu var det dock inte den novellen jag skickade in. Jag hann inte klart, det är mycket extra research som måste göras när man skriver i främmande genre, så jag skickade in en annan novell istället. En som legat i datorns elektroniska byrålåda ett tag. Vi får hoppas på den! Femte gången gillt som jag skickar in till fantastiknovelltävlingen, med en topp tio placering för två år sedan med Bada med rymden.

Själamun är ungefär 80% klar så jag får färdigställa den och skicka in till nästa år. Anledningen till att jag inte skrev klart den, utöver nämna anledning, var att jag fick en ypperlig idé till en skräckkort roman. Förlaget Swedish Zombie har utlyst skäckmanus under 2022 och jag har letat efter en bra idé hela året. Nu kom den, och med 4 månader kvar av året så fanns ingen tid att spilla.

Hittills är jag uppe i 7 000 ord av siktade 30 000. De passager som jag inte har skrivit har jag nedpunktat, så jag vet vad som ska hända. Jag har en bra känsla. Denna kortroman kallar jag just nu för Ask andra ankomst och är ekoskräck med inslag av, fornnordisk myologi, heroiska ungdomar, religiösa sekter och några riktigt rysliga delar som jag inte ska spoilera här!

Föräldraledig

Posted on av lidrik

Förhoppningsvis lite tid för tankeverksamhet, skrivande och fika

Idag har jag börjat min föräldraledighet med mitt barn Sylve. De ska bli så härligt på flera plan. Att vara mer med Sylve och gå på äventyr med honom. Se han utvecklas och knyta band med honom. Jag kände att jag och mitt första barn Edvin fick en stark kontakt, som vi fortfarande har, mycket tack vare vår föräldraledighet tillsammans. Till sist ska det också bli en härlig tid med romanskrivande.

Min första föräldraledighet var tiden då jag fick min första novell skriven och sedan publicerad. Limnad i antologin Sjön (Miramir förlag). Jag hoppas såklart på en upprepning, att föräldraledigheten ger lite tid för tankar och idéspånande (något som är välbehövt) och faktiskt skrivande. Promenader och tiden då Sylve sover, den tiden ska jag lägga på skrivaryrket. Vi får se hur det går.

Målet är ju, förutom det självklara att jag och Sylve ska ha det sjuhelsikes mysigt, att jag efter de här fem månaderna har skrivit och arbetat fram en stor del av en roman. Den kan vara hur usel som helst, men bara jag ger mig tid att faktiskt se vad som krävs av en roman. Ta reda på om drömmen är realistisk eller ej? Hoppas svaret är ett rungande ja!

Upp på sadeln igen

Posted on av lidrik

Sadel på grådaskig kuse

Så har jag börjat skriva på nya novellen. Det ska bli kul även om självförtroendet fått sig en törn. Men jag älskar idéen och den känns utmanande. Jag ska ha ett ”Heist” element i historien. Jag tycker om att se, och läsa, om heisthistorier så att pröva en själv känns kul. Men för att en heist ska fungera så behöver uppladdningen och utförandet vara felfritt. Vi får se om jag lyckas med det.

I centrum av historien möter vi Öjvind, ett barn lämnat på Hulda-Marias hem för vanartiga barn, som hittar en häst i en krater efter ett stjärnfall. Hästen är gråspräcklig eller grådaskig varför Öjvind döper sin nya kuse till Grimrfaxe. Hur Heistelementet kommer in? De får ni se när novellen har vunnit.

Blodgjut din käresta

Posted on av lidrik

Öga, Svart, Röd, Kvinna, Röd Färg, Vampyr
Vampyröga

Det finns ett författaruttryck som heter Kill your darlings. Att ta bort något som man tycker om i en text för att det inte längre passar in. Trots att man lagt tid på det och trots att man tycker om det. Dit har jag kommit i min novell kallad SmartDraug.

Det började med en historia om Jarl-Pjär. De skulle vara en kärlekshistoria om honom och Gudbrand. Så behövdes en karaktär från den andra sidan Så jag bestämde mig för att ta med Angerbodas ark. Efter att ha skrivit och insett att min novell är ambitiös nog för en roman, så fick jag ta bort Gudbrand. Och nu har jag bestämt mig för att ta bort Jarl-Pjär. Sorgligt.

Problemet ligger i att jag tänkte för stort. När jag uppnådde de tillåtna 50k tecknena så var jag bara halvvägs. I vanliga fall är jag bra på att planera en novell men nu ville jag för mycket. Kanske för att novellen utspelar sig i samma värld som Ättestupans avgrund, och därför redan hade mycket bakgrund, världsbygge, som jag ville fördjupa. Nåväl, farväl min käresta Jarl-Pjär. Jag är säker å att jag återvinner dig någon annanstans. Kanske till och med i en roman?

RIP Jarl-Pjär, raderad men inte glömd.

Snurrigt värre

Posted on av lidrik

Abstrakt, Virvla Runt, Snurra, Retro, Sextiotalet
Snurridurri

Det är kul att skriva igen! Nu har det blivit skrivartajm i flera dagar i rad och jag är inne i ett hyfsat flow. Däremot är berättelsen jag skriver på nu, vampyrberättelsen, en av de snurrigare jag skrivit. Oftast har jag ganska bra koll på allt som ska vara med i storyn och skriver ganska kronologiskt (även om jag avviker och skriver en spännande scen jag har i huvudet när ivern faller in) men med den här berättelsen är det ganska snurrigt just nu. På ett bra sätt!

Mindre än två månader kvar. Jag hoppas jag blir antagen i tävlingen så ni får träffa Angerboda, Jarl-Pjär, Mutt Immström och framförallt Karena Lunnasdottir. Hon är inte att leka med!

De poppar upp nya idéer som är bättre hela tiden och jag kommer att behöva skriva om mycket som jag redan har på papper, men det är så det ska vara. De ska vara svårt och kännas omöjligt en stund men jag har ändå känslan av att de blir bra, och att slutprodukten kommer att bli fantastiskt och jag bara håller i det. Därav den positiva känslan.

Vikingaveckor

Posted on av lidrik

Hej yxskaft

Jag har skrivit flera noveller med inspirationer från vikingarnas mytologi (bara ättestupans avgrund har tyvärr blivit antagen). Inte för att jag egentligen älskar just vikingatiden, utan mer för att hylla vår nordiska kultur och se den i nya perspektiv. Som jag sagt tidigare så vill jag skriva om fantastik i Sverige såsom midsommar i rymden, pinsam tystnad med troll, swedish fika med rymdisar med mera.

Men viktningar och deras liv är onekligen intressant och nu har jag haft en tid med vikingatema. Jag läser just nu andra boken om Ulv Paltnatoke av Tonny Gulløv och sett början på Serien Vikings som jag sparat tills nu. De är lite samma samma men jag har fått inspiration, så om Nornorna är villiga kommer det dyka upp mer noveller av mig om våra vilda förfäder.

För egen del skrivs det på romaner, men det känns konstigt att inte producera något färdigt. Jag saknar noveller men de finns inga träffsäkra tävlingar för mig. Bara en i historic paranormal romance (Seraf förlag) som jag har en idé till, men jag känner mig hämmad av genren och dess förväntningar och idén kräver mycket research så jag är lite velig. Den skulle handla om vitaliebröderna (östersjöpirater ca 1400) och völvor i en ’pirates of the baltic sea’ äventyrskärlekshistoria. Jag återkommer om jag beslutar för att göra idén till verklighet. Om det finns en läsare i etern som snubblar in på detta inlägg och blir alldeles förtjust i mitt tänkta äventyr så säg till så besegras säkert min velighet.

Annat skapande

Posted on av lidrik

Sylve

Det skapas på andra håll i mitt liv bortom det skönlitterära. Den stora saken är ett skapandet av nytt liv, min andra son Sylve. Bättre än någonting som jag skulle kunna tänka ut själv.

Sedan har jag blivit publicerad akademiskt genom mitt jobb som doktorand. Det är i den vetenskapliga tidskriften Infection and Immunity som ett projekt jag har varit delaktig i har blivit publicerat. Det är open acces så om man vill läsa något som jag har varit delaktig i som rör mitt liv som mikrobiolog, så finnes det här:

https://journals.asm.org/doi/abs/10.1128/IAI.00296-21?url_ver=Z39.88-2003&rfr_id=ori%3Arid%3Acrossref.org&rfr_dat=cr_pub++0pubmed&

Tillbaka till det skönlitterära, jag har arbetat på en romanidé länge nu. Hoppas det håller i sig. Hittills 10 000 ord och fortfarande kul. Den går under arbetstiden Blåkullaånga.