Jag känner mig utan riktning i mitt författarskap. Det stora målet är att skriva en roman men jag tycks aldrig lyckas bestämma mig för vad. Som så många gånger i mitt liv dras jag åt för många nöjen samtidigt. För många historier som vill ut och ingen som tar rodret. Jag skulle behöva en litterär kompass som pekar mot mitt nordliga alster.

Jag har inte bara problemet att jag vill skriva så många olika historier, humoristisk fantasy, rymdopera eller young adult. Jag har också problemet att jag tappar förtroendet för mig själv och det jag skriver. I en novell går det så bra. Jag får en idé, skriver medan musernas rus driver mig och oftast är jag nöjd i slutet. Men vid en roman börjar jag skriva, är nöjd med första synopsis och första tusen orden men när det gått ett tag börjar jag tveka. Är det verkligen det här jag vill skriva? Lägga exklusiv tid på? Ungefär samtidigt kommer en ny idé som tar fokus från den tidigare. Om och om igen.  Sisyfos myt av ofärdiga romanidéer.

Jag skulle som sagt behöva en kompass. Att någon pekar med handen att ”de där borde du skriva” eller någon som säger ”vad bra den där novellen var, skriv något som den” eller ett förlag som vill att man ska skriva för dem. Uppmuntran och beröm är det inte det vi lever för? Jag vet att världen inte fungerar så men det skulle vara skönt.

 Samtidigt är jag väl medveten om att det första jag måste göra är att bara skriva något. Vad som helst. För inte är det säkert att den första romanen jag färdigställer blir publicerat. Inte heller andra, tredje eller fjärde. Men jag är säker att jag någon gång, om jag väl börjar få struktur och troloven till mitt arbete, att det kan komma ut en bok med bara mitt namn på. Bara jag hittar mitt litterära nord.