Så var novellen inskickad. Alltid en härlig känsla, följt av en kort tid då man ”glömmer bort” att den existerar, för att sedan spendera varje vaken timme på att fundera ‘avslöjas inte vinnarna snart?‘ Nåväl, darkness publishing brukar vara snabba så kanske ändå inte hinner försmäkta.
Novellen i sig, som jag hoppas kommer vinna och läsas av halva jordens befolkning, blev tillslut väldigt bra. Svårigheterna som jag hade, och alla ändringar, darlings som dödats osv är nu förbi. Jag är nöjd. Emellertid kan jag vara lite missnöjd med att den riktiga historien kommer sent i berättelsen. Den drar igång efter 1/4 men då den fjärdedelen är rolig och humoristisk (och viktig) så tror jag det förlåtes.
Så nu är det bara hoppas att SmartDraugen snart lanseras i en butik nära dig!
Det finns ett författaruttryck som heter Kill your darlings. Att ta bort något som man tycker om i en text för att det inte längre passar in. Trots att man lagt tid på det och trots att man tycker om det. Dit har jag kommit i min novell kallad SmartDraug.
Det började med en historia om Jarl-Pjär. De skulle vara en kärlekshistoria om honom och Gudbrand. Så behövdes en karaktär från den andra sidan Så jag bestämde mig för att ta med Angerbodas ark. Efter att ha skrivit och insett att min novell är ambitiös nog för en roman, så fick jag ta bort Gudbrand. Och nu har jag bestämt mig för att ta bort Jarl-Pjär. Sorgligt.
Problemet ligger i att jag tänkte för stort. När jag uppnådde de tillåtna 50k tecknena så var jag bara halvvägs. I vanliga fall är jag bra på att planera en novell men nu ville jag för mycket. Kanske för att novellen utspelar sig i samma värld som Ättestupans avgrund, och därför redan hade mycket bakgrund, världsbygge, som jag ville fördjupa. Nåväl, farväl min käresta Jarl-Pjär. Jag är säker å att jag återvinner dig någon annanstans. Kanske till och med i en roman?
Så har jag äntligen börjat skriva igen. Det är en idé som jag burit på och format i mitt huvud ett tag. Nu har jag äntligen börjat sammanställt handlingen och skrivit ned de första tusen orden. Känns så skönt! Att ätnligen ha ork och tid att tänka (julledighet FTW).
Det jag skrivit är början på min vampyrnovell till Darkness publishing. Den kommer utspela sig i samma universum som Ättestupans avgrund, dvs steampunk i en framtida vikingavärld. Varför skulle inte de fruktade blodsugarna passa in där? Den går under titeln SmartDraug och är en originstory, begynnarhistoria, om hur vampyrerna först skapades i Mannheim. Jag gillar den redan!
Året 2021 har snart släppt sitt sista sandkorn. De har varit ett för mig på ett personligt plan bra år, med en ny son född och många andra gladigheter, och avsaknad av tråkigheter, har upplevts.
Som författare har det väl gått lite sisådär. Jag fick två noveller i bokform men de var skrivna förra året eller precis i början av året. Ättestupans avgrund, mitt just nu favoritalster, kom ju till i januari så jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv. Men sedan ett halvår tillbaka har jag knappt skrivit en rad. De är tråkigt för själen. Jag hoppas på bättring. Men ännu en gång jag hård mot mig själv, ingen har sagt att livet med nyfödda själar är en författarproduktiv tid.
En författarrolighet som jag inte har nämnt är att jag var på comic-con i höstas och fick signera några böcker. De kändes stort att sätta sin kråka på en bok till en total främling. En bock i min författar bucket-list.
Så 2022, vad önskar jag mig där? Skriva mer såklart. Utvecklas och vara nöjd med mig själv. Två idéer har jag i skottgluggen. Darkness publishing novelltävling om vampyrer där jag såklart ska vara med. Jag har redan idéen färdig och några ord nedskrivna så jag hoppas på succé igen! Sedan öppnade Swedish Zombie för manus till Den nya skräcken. Kortromaner som är riktigt rysliga önskas. De blir en utmaning, att skriva något som är ca 4x så lång som andra saker jag har skrivit. En idée har formats, som hade fungerat utmärkt som novell, men framtiden får avgöra om jag lyckas förvalta idéen, fläska till den och färdigställa den till utskick. Heja, heja min mental ork. Du kan det här!
Tillsist vill jag önska ett gått årsslut och bra början på det nya året. Må alla våra önskningar slå in och världen bli lite mindre kaotisk.
Det har blivit snålt med blogginläggen den senaste tiden. Anledningen är positiv, då jag varit väldigt kreativ med mitt skrivande och inte haft tid för konkurrerande litterära göromål. Jag har jobbat på en roman som är uppe i 10k ord vilket är en början. Dessutom är jag färdig med ett första utkast till en novelltävling med team Väsen som har deadline i mars.
Blogginläggets titel delar titel med en annan novell som jag också har skrivit sedan sist. Det är ett bidrag till Miramirs novelltävling med tema musik. Novellen är inom genren skräck och utspelar sig på ett medeltidslajv. Galder var en völvas, en trollkvinnas, sång och sades enligt nordisk folktro kunna göra åhörarna galna. Mer säger jag inte.
Som jag har nämnt några gånger (https://treogdsblindadrommar.com/2020/06/23/gudomlig-inspiration/) har jag arbetat på en novell till Club Cosmos novelltävling. Det är nog den novellen som varit roligast att skriva, är mest kreativt utsvävig och som jag lagt ned mest tid på. Jag hoppas verkligen att den kan hamna på prispallen i år. Även om de endast är tre vinnare bland ett femtiotal tävlande.
Novellen är en humoristisk SF historia om polyteism bland stjärnorna. Där vi får följa några gudar skapade och formade av en civilisation hoppkräftor. Även några apättlingar frånsolsystemet Sol gör ett gästspel…
Tävlingen är utformad som så att man väljer en bild av 21 stycken och skriver sin novell runt den. Inläggets bild var min valda (även om idéen kom till före att jag valde bilden, och av ren tur hittade en bild som passade min idé i efterhand!) Som sagt är det en novell som jag gått lös på. Vilket har varit jätteroligt att skriva och arbeta med. Sist gillade juryn mitt bidrag ”Landskap med kristall och gran” som tog tredjeplatsen, så min underfundiga humor passade sig i alla fall då. Kanske igen?
Sola, simma, skriva, sörpla, silla, slappa. Sorgligt, men semestern är slut efter 4 veckor på sommarstället. Helt okej ändå. Jag känner mig utvilad efter isolering på en ö omgiven av tystnad (när mitt barn sov i alla fall).
På skrivarfronten blev jag färdig med novellen granhäxan som skickats in till Nohiding förlag. Det är en annorlunda novell för mig. Mer mainstream utan stilistiska utsvängningar. Hoppas den vinner. Sedan började jag på en ny novell. Självklart innehållande Skärgården, men med nu med midsommarfirande utomjordlingar. Tänkte att den skulle bli mitt bidrag till fantastiknovelltävlingen 2020.
Jag hann också läsa två böcker. Jag har åter igen känt mig dragen till sci-fi och läste Frank Herberts Dune och Philip K Dicks Motursvärlden. Nästa bok blir Dune: Messiah.
Såhär dagarna innan jag får min semester sitter jag och försöker fånga julens essens. Det är novelltävlingen ”Jul igen” från Nohiding förlag som jag vill skriva något till. Detta ät tredje gången de har tävlingen, men livet har kommit i vägen för de två tidigare. Livet och lättja. Men i år, då ska jag få ihop något.
Nu har jag handlingens drag utdragna och ikväll skrev jag de första 900 orden. De blev faktiskt bra. Ett problem bara är att jag skrev just 900 ord, av max 4000. Det kan bli tajt. Men är det inte stress över detaljer och att allt ska vara perfekt, då är det ju inte jul.
Jag är med i en tävling där konceptet är att alla medlemmar röstar bland tävlingsbidragen, och vinnaren får 3000 kr. Det är 95 tävlingsbidrag och hur man ska ens hitta min novell, om man inte aktivt letar då den är nedgömd bland alla andra, är ett frågetecken. Vi får hoppas att ni är många som läser detta och röstar. Kom ihåg att man först måste bli medlem vilket är gratis.
Det inskickade bidraget, Det vita brusets mörker, är en återvunnen novell som jag har kortat ned för att följa tävlingsreglerna. Jag är väldigt nöjd med den, speciellt slutet(!), och därför, mer än pengarna, hoppas jag att folk läser den. Kanske till och med någon som vill publicera den officiellt någonstans? Man kan ju alltid drömma. Även med ett treöga blint.
Jag har precis lagt upp en novell på hemsidan Eibro. Det är en novell som tävlade för att komma med i ”Berättelser från bårhuset” men som inte lyckades kvala in. Istället återvinner jag den. Novellen går under titeln ”Sporulera” och genren skräck.
Eibro har också en tävling som jag ska vara med i, men i väntan på att den novellen blir klar så lade jag upp Sporulera. På så sätt ligger den inte bara och samlar elektroniskt dam.
Novellen kan läsas från länken nedan. Dela, gilla, rekommendera och spamma den gärna om ni gillade den.
Den treögdsblinda drömmaren 