Tävlingstorka

Ram, Konst, Färgstarka, Gränsen
Tävlingar är till för hästar, inte konstnärer – Danskt ordspråk

Under de två åren som jag har skrivit noveller så har det alltid funnits någon inspirerande skrivartävling att rikta min kreativitet mot. Tävlingar är bra på det sättet. Som öppna begränsningar, där fantasin får explodera genom en genrekontrollerad sprängning.

Tyvärr så har det varit dåligt med tävlingar som inspirerat mig den senaste tiden. De tävlingar som legat ute har varit inom kategorin feelgood och romance. Genrer som jag inte känner mig helt trygg i. Det är för seriöst och tas på för stort allvar. Jag skriver bäst när miljöer och karaktärer får vara lite överdrivna, vilket passar till mitt högdragna språk och stilistiska utsvävningar.

Därför har jag ingen novell inskickad just nu. Jag håller på med en fantasynovell som eventuellt görs till ett romanprojekt, men jag saknar en deadline och incitamentet att det jag gör har en chans att hamna i tryck. Därför går det långsammare än vanligt. Undanflykter, jag vet. Jag ska skärpa mig.

Kanske skapar jag min egna tävling. Då vet jag i alla fall att jag vinner. Antingen på egen merit, eller genom att muta juryn med portvin och Polly.

Midsommar

Midsommar, Sverige, Sommar, Mat, Sommarmat, Öl, Lax

Som en berättare av fantasy, skräck och sci-fi historier så ligger midsommars, med sin historik och mystik, mig varmt om hjärtat (för att inte prata om den goda maten och drycken). Denna helg rymmer både traditioner, magi, konstiga danser och blommor under kudden för att sia om framtiden. Det är en litterär guldgruva till högtid.

Det finns otroligt mycket med midsommar att bygga bra historier runt. Jag hoppas en dag att få skriva och publicera en novell eller roman där midsommar har en roll. Mycket troligt är det (huruvida detta teoretiska alster blir publicerat vet endast de hedonistiska midsommargudarna). Jag har faktist redan börjat med en sådan berättelse. En roman, en rymdopera, som jag började skriva för ett år sedan och sedan lade på is. Det blev bara två kapitel men jag vart nöjd med dem. En ramsa i berättelsen gick som följer:

Fuskad fermenterad fisk,

Ät den på egen risk.

Syntitiserade sillar simmandes i salt

Dagen efter blir du en hulkande människogestalt.

Ruttnade rätter riskerar rinnan

Äts de ändock, får du tillbedja porslinshärskarinnan.

Med det sagt önskar jag framtida, dåtida och nuvarande läsera en god, glad och inte allt för bakfull midsommardag!

1000 ord om magisk skog

Efter en tid med skivartorka har jag idag haft besök av skrivandets musa och skrivit 1000 ord på en fantasynovell. Det känns bra. Jag hoppas verkligen jag kommer in i ett flow igen. Den senaste tiden har det känts som jag har velat skriva, aldrig gjort det, blivit deppig för att jag inte har skrivit och av den nedstämdheten fått än mindre lust att sätta elektroniskt bläck på skärm. Hoppas trenden vänder nu.

Novellen i sig är tänkt att vara med i en tävling, men också att eventuellt fungera som begynnelsen på en roman. Det är svårt att veta vart man ska börja eftersom jag aldrig har skrivit en roman, men jag tänker att om jag börjar med en novell, lär känna en av karaktärerna och delar av världsbygget, så har jag ett ankare att se tillbaka på medan mer och mer läggs till.

Jag har som löfte till mig själv (kan ha avlagds på årets första natt) att skriva en roman under året. En roman som får vara hur dålig som helst men som i alla fall färdigställs. Bara för att testa om det faktiskt är något som är möjligt, eller om jag är dömd att för alltid påbörja, men aldrig avsluta, en bra bokidé. Vi får se. Novellen går under arbetsnamnet ”Ett magiskt andedjur” och skulle vara en del i romanprojektet med arbetsnamnet ”Profetian om den drakkysste”.

Ord

Jag tycker om ord. Inte vilka bokstäver de behöver besitta eller i vilken följd de i en mening bör hamna (Läs stavning och gramatik) utan mer vilka assosiationer de väcker. Att samma händelse kan beskrivas med olika ord och därigenom väcka olika assosioationer hos läsaren. Ssedan är jag också svag för stilfigurer som rim, oxymoroner, liknelse och anaforer för att nämna några).

Därför försöker jag alltid leta efter synonymer. För att se om det finns andra ord som beskriver bättre de jag vill beskriva än de som just för tillfället finns i min minnesbank. Därigenom lär jag mig också nya ord. Ansvällning, sinkabarium och dekokt är några jag lärt mig på detta vis. Dagens nylärda ord är vagant. En kringvandrare, som en nasare eller luffare.

Vilka assosiationer väcker då dessa ord hos mig? Vagant låter elegant men luffare tuffare. Vagant låter levnadsfri medan nasare låter mer som någon som är rikligt snål. Vagant låter därtill mer berest än en instagram influencer över en green screen.

Maniskt läsande

Jag är lite av en periodare när det kommer till att läsa. Jag älskar att läsa men ofta går det långa perioder med litteraturtorka. Skolans krav på ständig läsning av akademiska artiklar tar lite av orken att läsa civilt, lathet och televitionens lättja tar en annan. Men när jag väl läser blir det ofta maniskt.

Som de senaste två veckorna, då jag läst Robin Hobbs Farseer trilogi. Närmare 2000 sidor som jag läst likt en rabiat ordmissbrukare vid varje ledigt tillfälle. Det har känts bra, men tar nog en paus innan jag läser nästa trilogi.

Om böckerna kan jag säga att de var mycket bra med väl utförd research och värdsbygge. Storyn som helhet är tillfredställande och jag blev förvånad över att allt löstes i slutet (även om det var en lite väl tydlig deus ex machina). Jag undrar hur mycket som var planerat från första början och hur mycket som var en nödlösning? Nåväl, historien var tillfredställande och väldigt smart i sin beskrivning av magin. Dock kan jag tycka att viss partier gick lite långsamt och att vissa karaktärer hölls på sådant avstånd att de var svårt att relatera till och förstå deras handlingar.

Trilogin får fyra av fem treögdsblinda ögon.

Fyra av fem treögdsblinda ögon till Farseer trilogin

Jag ser dig, och hälsar dig välkommen.

Med detta första blogginlägg önskar jag dig käraste av läsare varmt välkommen till Den treögdslösa drömmaren (också känd som Kenny Lidberg). Detta är förhoppningsvis inte det sista inlägget och det är min ödmjuka förhoppning att bloggen blir långlivad och blomstrande. Finner nya läsare och behåller trotjänarna. Samt att den kommer att fungera som ett fönster in till mig, mitt författarskap och skrivarprocess vilket förhoppningsvis stärker läsupplevelsen av mina publicerade bläckalster.