Så var novellen inskickad. Alltid en härlig känsla, följt av en kort tid då man ”glömmer bort” att den existerar, för att sedan spendera varje vaken timme på att fundera ‘avslöjas inte vinnarna snart?‘ Nåväl, darkness publishing brukar vara snabba så kanske ändå inte hinner försmäkta.
Novellen i sig, som jag hoppas kommer vinna och läsas av halva jordens befolkning, blev tillslut väldigt bra. Svårigheterna som jag hade, och alla ändringar, darlings som dödats osv är nu förbi. Jag är nöjd. Emellertid kan jag vara lite missnöjd med att den riktiga historien kommer sent i berättelsen. Den drar igång efter 1/4 men då den fjärdedelen är rolig och humoristisk (och viktig) så tror jag det förlåtes.
Så nu är det bara hoppas att SmartDraugen snart lanseras i en butik nära dig!
Hur spänningen ändras över tid i novellen SmartDraug.
Ovan kan den dramaturgiska kurvan över novellen SmartDraug ses. Så som jag tolkar den. Med är några ord som förhoppningsvis väcker intresse för innehållet.
Annars har redigeringsprocessen börjat. Det har, som jag skrivit tidigare, varit en rejäl åktur. Mycket har ändrats från den urspringliga idéen, men tillslut har jag fått ihop en knuten säck att vara stolt över.
Testläsare har kommit med kommentarer och jag har själv strukit med röda pennan så nu väntar en omgång med att gå igenom alla upptäckta missar och sedan en sista omgång då jag går igenom texten från början till slut innan inskick.
Darkness publishing har på sina sociala medier utryckt att det är många författarveteraner som skickat in bidrag till denna novelltävling, den röda, så konkurrensen kommer att vara bloddrypande hård. Som vanligt hoppas jag på att min originalitet ligger mig i fatet. Vem annars skulle skriva om vampyrer i en ångpunks rykande vikingavärld?
Det finns ett författaruttryck som heter Kill your darlings. Att ta bort något som man tycker om i en text för att det inte längre passar in. Trots att man lagt tid på det och trots att man tycker om det. Dit har jag kommit i min novell kallad SmartDraug.
Det började med en historia om Jarl-Pjär. De skulle vara en kärlekshistoria om honom och Gudbrand. Så behövdes en karaktär från den andra sidan Så jag bestämde mig för att ta med Angerbodas ark. Efter att ha skrivit och insett att min novell är ambitiös nog för en roman, så fick jag ta bort Gudbrand. Och nu har jag bestämt mig för att ta bort Jarl-Pjär. Sorgligt.
Problemet ligger i att jag tänkte för stort. När jag uppnådde de tillåtna 50k tecknena så var jag bara halvvägs. I vanliga fall är jag bra på att planera en novell men nu ville jag för mycket. Kanske för att novellen utspelar sig i samma värld som Ättestupans avgrund, och därför redan hade mycket bakgrund, världsbygge, som jag ville fördjupa. Nåväl, farväl min käresta Jarl-Pjär. Jag är säker å att jag återvinner dig någon annanstans. Kanske till och med i en roman?
Det är kul att skriva igen! Nu har det blivit skrivartajm i flera dagar i rad och jag är inne i ett hyfsat flow. Däremot är berättelsen jag skriver på nu, vampyrberättelsen, en av de snurrigare jag skrivit. Oftast har jag ganska bra koll på allt som ska vara med i storyn och skriver ganska kronologiskt (även om jag avviker och skriver en spännande scen jag har i huvudet när ivern faller in) men med den här berättelsen är det ganska snurrigt just nu. På ett bra sätt!
Mindre än två månader kvar. Jag hoppas jag blir antagen i tävlingen så ni får träffa Angerboda, Jarl-Pjär, Mutt Immström och framförallt Karena Lunnasdottir. Hon är inte att leka med!
De poppar upp nya idéer som är bättre hela tiden och jag kommer att behöva skriva om mycket som jag redan har på papper, men det är så det ska vara. De ska vara svårt och kännas omöjligt en stund men jag har ändå känslan av att de blir bra, och att slutprodukten kommer att bli fantastiskt och jag bara håller i det. Därav den positiva känslan.
Så har jag äntligen börjat skriva igen. Det är en idé som jag burit på och format i mitt huvud ett tag. Nu har jag äntligen börjat sammanställt handlingen och skrivit ned de första tusen orden. Känns så skönt! Att ätnligen ha ork och tid att tänka (julledighet FTW).
Det jag skrivit är början på min vampyrnovell till Darkness publishing. Den kommer utspela sig i samma universum som Ättestupans avgrund, dvs steampunk i en framtida vikingavärld. Varför skulle inte de fruktade blodsugarna passa in där? Den går under titeln SmartDraug och är en originstory, begynnarhistoria, om hur vampyrerna först skapades i Mannheim. Jag gillar den redan!
Året 2021 har snart släppt sitt sista sandkorn. De har varit ett för mig på ett personligt plan bra år, med en ny son född och många andra gladigheter, och avsaknad av tråkigheter, har upplevts.
Som författare har det väl gått lite sisådär. Jag fick två noveller i bokform men de var skrivna förra året eller precis i början av året. Ättestupans avgrund, mitt just nu favoritalster, kom ju till i januari så jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv. Men sedan ett halvår tillbaka har jag knappt skrivit en rad. De är tråkigt för själen. Jag hoppas på bättring. Men ännu en gång jag hård mot mig själv, ingen har sagt att livet med nyfödda själar är en författarproduktiv tid.
En författarrolighet som jag inte har nämnt är att jag var på comic-con i höstas och fick signera några böcker. De kändes stort att sätta sin kråka på en bok till en total främling. En bock i min författar bucket-list.
Så 2022, vad önskar jag mig där? Skriva mer såklart. Utvecklas och vara nöjd med mig själv. Två idéer har jag i skottgluggen. Darkness publishing novelltävling om vampyrer där jag såklart ska vara med. Jag har redan idéen färdig och några ord nedskrivna så jag hoppas på succé igen! Sedan öppnade Swedish Zombie för manus till Den nya skräcken. Kortromaner som är riktigt rysliga önskas. De blir en utmaning, att skriva något som är ca 4x så lång som andra saker jag har skrivit. En idée har formats, som hade fungerat utmärkt som novell, men framtiden får avgöra om jag lyckas förvalta idéen, fläska till den och färdigställa den till utskick. Heja, heja min mental ork. Du kan det här!
Tillsist vill jag önska ett gått årsslut och bra början på det nya året. Må alla våra önskningar slå in och världen bli lite mindre kaotisk.
Jag känner mig utan riktning i mitt författarskap. Det stora målet är att skriva en roman men jag tycks aldrig lyckas bestämma mig för vad. Som så många gånger i mitt liv dras jag åt för många nöjen samtidigt. För många historier som vill ut och ingen som tar rodret. Jag skulle behöva en litterär kompass som pekar mot mitt nordliga alster.
Jag har inte bara problemet att jag vill skriva så många olika historier, humoristisk fantasy, rymdopera eller young adult. Jag har också problemet att jag tappar förtroendet för mig själv och det jag skriver. I en novell går det så bra. Jag får en idé, skriver medan musernas rus driver mig och oftast är jag nöjd i slutet. Men vid en roman börjar jag skriva, är nöjd med första synopsis och första tusen orden men när det gått ett tag börjar jag tveka. Är det verkligen det här jag vill skriva? Lägga exklusiv tid på? Ungefär samtidigt kommer en ny idé som tar fokus från den tidigare. Om och om igen. Sisyfos myt av ofärdiga romanidéer.
Jag skulle som sagt behöva en kompass. Att någon pekar med handen att ”de där borde du skriva” eller någon som säger ”vad bra den där novellen var, skriv något som den” eller ett förlag som vill att man ska skriva för dem. Uppmuntran och beröm är det inte det vi lever för? Jag vet att världen inte fungerar så men det skulle vara skönt.
Samtidigt är jag väl medveten om att det första jag måste göra är att bara skriva något. Vad som helst. För inte är det säkert att den första romanen jag färdigställer blir publicerat. Inte heller andra, tredje eller fjärde. Men jag är säker att jag någon gång, om jag väl börjar få struktur och troloven till mitt arbete, att det kan komma ut en bok med bara mitt namn på. Bara jag hittar mitt litterära nord.
Jag har skrivit flera noveller med inspirationer från vikingarnas mytologi (bara ättestupans avgrund har tyvärr blivit antagen). Inte för att jag egentligen älskar just vikingatiden, utan mer för att hylla vår nordiska kultur och se den i nya perspektiv. Som jag sagt tidigare så vill jag skriva om fantastik i Sverige såsom midsommar i rymden, pinsam tystnad med troll, swedish fika med rymdisar med mera.
Men viktningar och deras liv är onekligen intressant och nu har jag haft en tid med vikingatema. Jag läser just nu andra boken om Ulv Paltnatoke av Tonny Gulløv och sett början på Serien Vikings som jag sparat tills nu. De är lite samma samma men jag har fått inspiration, så om Nornorna är villiga kommer det dyka upp mer noveller av mig om våra vilda förfäder.
För egen del skrivs det på romaner, men det känns konstigt att inte producera något färdigt. Jag saknar noveller men de finns inga träffsäkra tävlingar för mig. Bara en i historic paranormal romance (Seraf förlag) som jag har en idé till, men jag känner mig hämmad av genren och dess förväntningar och idén kräver mycket research så jag är lite velig. Den skulle handla om vitaliebröderna (östersjöpirater ca 1400) och völvor i en ’pirates of the baltic sea’ äventyrskärlekshistoria. Jag återkommer om jag beslutar för att göra idén till verklighet. Om det finns en läsare i etern som snubblar in på detta inlägg och blir alldeles förtjust i mitt tänkta äventyr så säg till så besegras säkert min velighet.
I sommar hann jag läsa 4 böcker. Två tillhörde Dragoneer academy av E. E. Knigth och järnulven av Siri Pettersen. Det dessa har gemensamt är att de tillhör ännu ej avslutade bokserier. Så nu måste jag vänta och längta på mer! Som ett fån! Har jag inte nog att längta efter? Som den oheliga treenigheten av senfärdighet med kingkiller, gentlemen bastards och Game of thrones. Aja den som väntar på något gott… Och både Siri och Knigths böcker var båda litterärt gotti-gotti.
Nu har jag, tillslut, skaffat mig ett konto på boksajten Goodreads. Jag tycker om att läsa och ackumulera litterära titlar på hög så det kändes som en naturlig sajt för mig att vara delaktig i. Dock undrar jag hur lång tid det kommer ta om jag ska lägga till varje bok som jag har läst…
En rolig sak med sajten är också att novellantologierna som jag är med i också recenseras. Kul! Det var där som jag såg att Mordiska väsen fått en recension där specifikt min novell beskrivs som en favvo (https://www.goodreads.com/book/show/58296858-mordiska-v-sen?ac=1&from_search=true&qid=Y75OaDselb&rank=1). Det betyder, som jag sagt förut, så mycket för en aspirerande författare att få höra av andra än blodstvingade att man duger till.
Som man kan se på mitt goodreads konto läser jag just nu Marie Brennans bokserie om Lady Trent. Trevliga böcker i Tintin-anda fast med drakar och mindre stereotypiska skildringar av urbefolkningar. Ett omgjort viktorians England där vi får följa hjältinnan runt jorden i jakt på kunskap om drakar. Lättlästa och beroendeframkallande.
Den treögdsblinda drömmaren 