Ratad av den röda

Tala till handen

Skivandets bergodalbana pekar nedåt. Mina hopp för novellen SmartDraug blev krossad igår när vinnarna presenterades för novellantologin kallad den röda, nu med titeln Blodets makt. Det var 19 vinnare som valdes ut. Tyvärr inte jag.

Det är ett hårt slag på så många sätt. Att man som aspirerande författare inte ens kan kvala in som topp 19. Såklart betyder förlusten inte att min novell var dålig, det kan ju vara att den bara inte passade in. Hårt ändå. Ett annat sätt som det svider är att den utspelade sig i samma värld som Ättestupans avgrund. Jag trodde i min fantasi att jag var påväg någonstans med det världsbygget, men nu tappar man såklart självförtroendet. Suck… Jag ska i alla fall inte ge upp eftersom jag tycker om världen med de ångpunkande vikingarna. Och idéerna som jag har skrivit i SmartDraug är fortfarande med i mitt personliga världsbygget som jag kan återanvända, men jag sörjer att andra inte ska få läsa novellen. Hade någon annan än jag själv (än så länge) läst denna blogg så hade jag kunnat publicera den här.

Nåväl. In i byrålådan med den. Jag hoppas att den kommer ut i framtiden. Antingen att en förläggare som älskar Ättestupans avgrund vill ge ut den och utveckla världen som jag påbörjat. Eller som en novellantologi i egen regi. Jag har redan ett namn. Det ångar om Asken.

Vissen vecka

Blomma, Växt, Vissnat, Frost, Snö
Vissen

Det har varit en vissen vecka. Både på jobbet och skrivandet har det varit stagnerat en tid och jag hoppades, med nya inriktningar på exprimenten, och tre noveller inne till tävlingar, att det skulle vända. Slaget blev hårdare när jag fick reda på att jag inte vunnit i varken Miramirs eller Nohidings novelltävlingar. Då känner man sig en uns usel.

Visst det kan ju varit att novellen bara inte passade resten av antologin, eller att förläggaren inte gillade den men att det fortfarande är bra skrivna noveller… Men de är svårt att inte tolka det som ”du är sämst i hela världen”.

Nåja jag har fortfarande en novell kvar som är den jag gillar bäst. Ätterstupans avgrund. Och novellen Dansa med blomster kanske jag försöker med igen då jag ändå gillade den. Så hoppet lever! Så kom jag också på en ny skrividé på springturen idag och sålänge man har något nytt att se fram emot så känns det bättre. Så även om jag känner mig vissen nu så hoppas jag på framtidens frö och dess tillväxt.