Året har inte varit bra ur ett skrivande synpunkt om man räknar resultat. Bara en färdigställd novell, SmartDraug vars förlust i novelltävlingen om vampyrer verkligen sved. Trots att jag i efterhand förstår att den stack ut gentemot de andra novellerna lite för mycket. Annars hag jag inget mer färdigt alster. Sorg, sorg.

Misslyckandet är inte att jag inte har skrivit, det har jag gjort, men att det är många påbörjade projekt som nu ligger i skrivbordslådans limbo. Oavslutade. Som vanligt är det tiden att tänka som fallerar, trots att 2/3 av året så var jag föräldraledig. Då fick jag en timme varje dag, vilket jag utnyttjade. Och det är bra. Många idéerna jag påbörjade var bra och är genomarbetade så när jag någon gång i livet får mer än lösa halvtimmar här och där, så kan jag fortsätta med dem. Det är dock svårt att skriva sporadiskt under lång tid, då väcks andra intressen upp och då blir det som det blir. Oavslutade texter i drivor.

Jag påbörjade några romaner, Konungakampen om Manheim, Sejdemästerskapet och Sagan om successionen (under NaNOMOWri). Alla bra idéer som jag är nöjd med. Alla som jag vid någon tillfälle skulle kunna ta upp igen. De har ett synopsis och klar handling och ca 10 000 brödtext skrivna vardera. Så sammanlagt i år med dem tre, SmartDraug och några noveller (Ljuset från djupet (mystik), Ask andra ankomst (sektskräck), Tänk ingen ondska (skräck), Själamun (solarpunk Scifi) och Grimfaxe (fantasy)) så kommer jag upp i ca 60 tusen ord, dvs en tredjedels bok. Så med tid och ordning och reda på loftet utan distraktioner om nästa noveprisskrivaridé, så tror jag att jag kommer få ihop en roman en vacker dag. Drömmen lever. Kanske kommer den under 2023?