Romanprojektet ”Drömfångare” går framåt. Det kommer nya idéer hela tiden och historiens röda trådar har börjat att vävas. Vissa delar har jag väldigt tydligt bild hur de ska utspelas, andra är luckor som fortfarande behöver fyllas.

Just nu är jag i en fas då det känns som jag lägger ett pussel. Jag har många idéer och tankar som är nedskrivna, små bitar av tankestoft som nu måste läggas i sitt sammanhang (eller i vissa fall skrotas/återvinnas vid ett annat projekt). Det är en kul fas men också snurrig och överväldigande., precis som när man lägger ett riktigt pussel. Man vänder alla bitar och ser röran framför sig. ”Få inte panik, ge inte upp!”, tänker man för sig själv i båda fallen.

Tur att jag har, precis som vid pusselläggning, en bestämd bild framför mig och pålitlig ram att bygga runt. Med uthållighet, tålamod och rätt inställning kommer jag klara det.