Det skapas på andra håll i mitt liv bortom det skönlitterära. Den stora saken är ett skapandet av nytt liv, min andra son Sylve. Bättre än någonting som jag skulle kunna tänka ut själv.
Sedan har jag blivit publicerad akademiskt genom mitt jobb som doktorand. Det är i den vetenskapliga tidskriften Infection and Immunity som ett projekt jag har varit delaktig i har blivit publicerat. Det är open acces så om man vill läsa något som jag har varit delaktig i som rör mitt liv som mikrobiolog, så finnes det här:
Tillbaka till det skönlitterära, jag har arbetat på en romanidé länge nu. Hoppas det håller i sig. Hittills 10 000 ord och fortfarande kul. Den går under arbetstiden Blåkullaånga.
Som bilden visar har nu ett lass med böcker landat i min famn. Det är alltid så kul att få hålla i ett fysiskt exemplar av något som man själv har skrivit. Klappa boken. Lukta på de orörda sidorna. Leta upp sitt namn och få en liten egoboost blandar med en känsla av overklighet. Det är en upplevelse jag gärna känner igen och igen!
Jag ska läsa igenom alla andras noveller (och min egen igen) när jag är klar med mitt nuvarande läsprojekt (Den oändliga historien av Michael Ende). Det ska bli spännande. Det finns ju många författare med i antologin som liksom jag har fått flera noveller publicerade (vissa många mer än mina just nu fyra stycken) i diverse antologisammanhang. Det är bra att få ta tempen på fantastiksverige och se hur andra skriver som är i liknande situation som mig själv. Och såklart för njutningen i sig. Temat Mordiska väsen är ju väldigt bra så jag har höga förväntningar!
Hoppas också att det kommer recensioner snart. De betyder ju så mycket när någon skriver att ens tankealster är värt något som inte är besläktad med en. Jag hoppas så innerligt att Ättestupans avgrund får några fanns där ute i etern.
Det närmar sig boksläpp på Mordiska väsen från Darkness Publising. Jag har ju redan tidigare skrivit om hur glad jag är att just novellen Ättestupans avgrund blir utgiven så jag ska inte tjata mer om det. Men en sak som kan vara intressant att veta är att den tydligen är den mörkaste!
De 22 novellerna kommer i en mörkerskala där de snälla, mysiga och välmenande små textalsterna kommer först, för att sedan skymma alltmer man läser. Sist av alla, kommer Ättestupans avgrund! Det är den som kommer att lämna läsaren med den där bittra, härliga eftersmaken som man vill ha i en bok! Det är roligt för jag ser den själv inte som så mörk, för det är mycket humor och satir i den, men såklart hade man ju inte velat leva i ett samhälle där ålderstigna trälar behöver tävla om sitt liv på bästa sändningstid. Så vist hör den hemma i mörkret men jag hoppas också att den både får en att småle samt väcka en och annan tanke.
I veckan har jag börjat att se, och slutfört, tre TV-serier. Det blev tid över i livet då det först blev VAB och sedan fick jag själv en förkylning (inte corona). Det gjorde att jag fick tid över, och eftersom jag läste ut en bok på två dagar (Naomi Noviks A Deadly Education) och väntar in beställning på nya böcker att läsa, så gick mycket tid åt till TV-serier.
Jag har alltid älskat att titta på TV och har slukat det mesta. Det har blivit mindre av det de senaste tre åren eftersom jag fått barn och jag har försökt lägga till tid skrivande före slötittande (med det sagt lägger jag fortfarande några timar i veckan på den älskade televisionen). Det är synd att dygnet bara har 24 timmar, men vill man skriva och bli författare så finns det inget större hinder än TVs magiska kraft att snabbspola livet.
Till recensionerna av serierna:
Jupiters legacy: Intressant grundsetting med andra generationens superhjältar och hur den nya generationen står i skuggan av den äldre. Det är två historier i olika tider som går parallellt och båda väcker intresse, vilket är bra! Karaktärer och casting är reativt bra. Största minuset är de många plothålen. Allt känns inte helt genomtänkt. Dock kommer jag att se säsong 2 om en kommer. Så 3 av fem blinda treögor.
Fate The Winx saga: En i teorin passande serie för mig men som tyvärr sumpar det. Dålig casting ( i vissa fall), konstig plot med antagonister som är otydliga och orimliga. Handlingen är riktigt tunn, där en karaktär bara för att hon behöver få reda på informaion släpper loss en farligt kriminell, och alla bara förlåter henne. Inte bra manus alls tyvärr. Två av fem blinda treögon.
Shadow and Bones: Som jag tidigare skrivit har jag läst Leigh Bardugos Six of crows böcker men inte Shadow and bone triologi. Jag tyckte att de väckte liv i universumet bra med bra kostym och dekor och fick liv i grisha universumet. Bra casting (i alla fall på de karaktärer som jag läst om, speciellt Jesper!). Helt klart en stabil serie som kändes lite för kort med sina åtta avsnitt. Fyra av fem blinda treögon.
På förlaget Darkness publishings facebookssida dök det i fredags upp ett smakprrov från min novell Ättestupans avgrund. Kul att min novell frontas på de sättet. Som marknadsföring för hela antologin. Jag ser så mycket fram emot när den kan läsas av folk. Hoppas den omtyckes lika mycket som den görs av mig!
Glädjande nyheter på författarfronten igen. ‘Mordiska väsen’ heter en kommande novellantologi där jag blev en av vinnarna. Så in i järnspikars kul!
Novellen är den absolut roligaste och mest egensinniga som skrivts av mig. En totalt galen historia där Yggdrasils alla väsen bänkar sig ned varje frejsdag för lite traditionsenligt frejsdagsmys framför den magiångdrivna kristallkulan. På tablån väntar ‘Ättestupans avgrund’, familjeunderhålling i form av seniora trälar som kämpar för att inte sluta som en röd pöl vid ättestupans botten.
Här är en liten författarintervju som kom upp i samband med att vinnarna presenterades.
VINNARE I VÅR NOVELLTÄVLINGÄttestupans avgrund av Kenny Lidberg
Kenny Lidberg skulle, om han själv får välja ett nordiskt väsen, bli Näcken som lever ett liv med god självkänsla, ett utlopp för det kreativa och ett liv badandes i bäckar och vattendrag. Dock står Kenny gärna över dränkandet av folk om det inte är i mousserat. Men som vi alla vet kan förvandlingen ibland slå fel och i Kennys fall skulle det innebära att han istället blir en älva, fuldansandes i den dimmiga solnedgången, skrattandes i blomsterskrud. Det som lockade Kenny till vår novelltävling var att utöver att de tidigare antologierna varit så bra från förlaget, så är temat Väsen något som jag älskar. Många av mina tidigare noveller berör våra nordiska väsen. På något sätt känns en draug mer relevant och mindre uttjatat att skriva om än en zombie till exempel.
Kenny passar på att dela med sig av sitt absolut bästa skrivtips: Låt idéen marinera och kasta dig inte över tangentbordet så fort den dyker upp. Skriv ned stödord och tankar men inte ren text direkt. Det fungerade för mig. Tidigare fick jag en idé, började skriva, blev missnöjd och lade ned den inom loppet av någon timme. Nu låter jag idén skapas, förfinas och när allt känns rätt, då börjar jag skriva.
Är du redan nu nyfiken på att läsa något som Kenny har skrivit kan du göra det i Limnad i novellantologin Sjön av Miramir Verlag. Jordfäst i novellantologin Tusen och en natt av Darkness publishing. Landskap med kristall och gran i e-magasinet Club Cosmos
Jag upptäckte här om dagen att jag blivit en ofrivillig härmapa. Det var när jag, efter många år av önskan, tillslut börjat att läsa Sir Terry Pratchetts Color of magic. Jag har alltid vetat att den skulle passa mig, vilken den gör, men att den skulle passa mig så väl att jag redan innan skrivit samma sak som tas upp i boken?
Det var min novell till Club cosmos, Dyrkandes sökes (som tyvärr inte tog prispallen) som handlar om olika gudar med ansvar för diverse större och mindre delar av vardagslivet för sina undersåtar (ättlingar av hoppkräftor). Novellen börjar med att gudarna legat på latsidan och civilisationen av hoppkräfteättlingar tyvärr når sin undergång. Just spårade, lata och egocentriska gudar nämns hos Sir Pratchett. Jag gillar´t skarpt! För att nämna några av mina egna gudar ur det Calanusiska pantheonet:
Amarillo – Guden över kräk, kryp och sommarplågor.
Annarsda – Guden över väder, turbulens och kallprat.
Belibas – Guden över kaos, kataklysm och ärekränkning.
Helbrägda – Gudinnan över hälsa, dekokter och personlig tvagning.
Klimaxa – Gudinnan över kärlek, lusta och blommor & bin.
Melodram – Guden över poesi, konst och överdrivna affekter.
Medan Pratchett har gudar över krokodiler, gudar över lättare briser osv. Kanske ett vanligt koncept att skriva om, och kanske därför novellen inte vann. Dock så tyckte jag personligen att den var bra, och framförallt rolig att skriva vilket är det viktigaste. Som alltid önskar jag mina förlorande alster ett bättre lycka nästa gång! Den förtjänar att bli läst. Vilken gud ska man be till för det?
Det har varit en vissen vecka. Både på jobbet och skrivandet har det varit stagnerat en tid och jag hoppades, med nya inriktningar på exprimenten, och tre noveller inne till tävlingar, att det skulle vända. Slaget blev hårdare när jag fick reda på att jag inte vunnit i varken Miramirs eller Nohidings novelltävlingar. Då känner man sig en uns usel.
Visst det kan ju varit att novellen bara inte passade resten av antologin, eller att förläggaren inte gillade den men att det fortfarande är bra skrivna noveller… Men de är svårt att inte tolka det som ”du är sämst i hela världen”.
Nåja jag har fortfarande en novell kvar som är den jag gillar bäst. Ätterstupans avgrund. Och novellen Dansa med blomster kanske jag försöker med igen då jag ändå gillade den. Så hoppet lever! Så kom jag också på en ny skrividé på springturen idag och sålänge man har något nytt att se fram emot så känns det bättre. Så även om jag känner mig vissen nu så hoppas jag på framtidens frö och dess tillväxt.
Det var ett tag sedan… Skrivandet har fortgått och jag har i veckan skickat in två noveller till tävlingar båda om väsen. Den första, redan nämnda steampunk novellen skriven i presens är en av mina favoriter av allt jag skrivit. Jag ska inte säga bästa (men också jo), men roligast att skriva och mest utmanande. Den andra, den som sommarälvor, vart jag också nöjd med. Skulle vilja skriva den till en hel roman…
Så just nu ligger alltså tre noveller och väntar på besked: Galder (musik, Miramir Verlag), Ätterstupans avgrund (Nordiska väsen, Darkness publishing) och Dansa med blomster (Sommarväsen, Nohiding förlag). En framgångsrik vår är att hoppas!
Jag har också haft en skrivarresa till Uppsala där jag, själv rest upp till den vackra staden, bott på hotell och skrivit, njutit och upplevt tystnad för en stund. Rofyllt och kreativt. Jag försöker göra en sådan resa iallafall vartannat år. Tror alla, inte bara vi introverta, behöver ta sig en tid att bara vara själv och bli lite uppassad.
Det har alltså varit en bra början på vårens skrivande, men just nu är jag utan projekt. Hoppas att idéernas musa bjuder upp till vals snart igen. Tills dess håller jag tummarna att tävlingarnas utfall är i min favör.
Det tog osedvanligt lång tid, men nu blev jag färdig med Susanna Clarkes magiska tegelsten Jonathan Strange and Mr. Norrell. Det var en sällsam berättelse som var kreativ och smart. Rolig och lärande. Den tog aldrig helt tag i mig men var för den delen aldrig tråkig. Som en härlig promenad. Njutningsfull, fylld av spännande småstigar och frisk litteraturluft. I de sista femtiotalen sidorna så vaknade min inre läsarbesattheten in, den känslan när man aldrig vill sluta och känner att man ler för varje sida. Så slutet höjde boken. Den får tre av fem treögdsblinda ögon, vilket kanske är lite orättvis. Det är säkert en bok som kommer att påverka mig mer än vad jag tror. Redan nu har jag en novellidé till en tävling med sommmarväsen som jag tänkt ska innehålla älvor.
Tre av fem
En sak som boken gav nig mer än nöje och nya sätt att beskriva magi, var en snygg stilpaus. Jag vill ofta ha med dramatiska pauser i mina berättelser och i Clarkes bok fanns ett snyggt exempel med:
The candle guttered and went out…
… and in that moment…
… in that moment the room was full of ravens.
Jag kommer i framtiden säkerligen att använda något dylikt. Det är därför det är så viktigt att läsa mycket. Nästa bok på menyn är Spinning silver av Naomi Novik. Den ser jag fram emot eftersom jag verkligen älskade Uprooted!
Den treögdsblinda drömmaren 