Författare: lidrik

Gudomlig inspiration

Posted on av lidrik

Kunskap, Spark, Blixt, Hand, Tror
Kreativa inspirationsblixtar från Zeus och Tor

Det jag älskar mest med att skriva, är perioden innan skrivandet. När en ny idé skapas i huvudet. Idag när jag var ute och promenerade började en novell ta form. En rymdopera om hemlösa gudar. Åh vad jag älskar känslan när tankesten efter sten läggs på plats. Hur neuronerna signalerar likt en blixt och dunderstorm värdig Tor själv.

Som grädde på latten visade sig novellen kunna passa in i Club Cosmos sci-fi tävling (med viss modifikation). Jag kom trea på deras tävling för två år sedan och därför känns det jättekul att jag har en idé jag tror på, som är bra på det sätt att man inte kan sluta tänka på den och som känns genomförbar. Nu ska jag bara sätta elektroniskt bläck på papper….

Men innan dess, redigera klart Miramir novellen. Deadline om en vecka. Två genomkörare till hinner jag med innan inskick.

Rösta på mörkret

Posted on av lidrik

En bild gjord av min personliga grafiska designer tillika livskärlek

In och rösta!

http://www.elibro.se/book/342-det-vita-brusets-mrker.html

Jag är med i en tävling där konceptet är att alla medlemmar röstar bland tävlingsbidragen, och vinnaren får 3000 kr. Det är 95 tävlingsbidrag och hur man ska ens hitta min novell, om man inte aktivt letar då den är nedgömd bland alla andra, är ett frågetecken. Vi får hoppas att ni är många som läser detta och röstar. Kom ihåg att man först måste bli medlem vilket är gratis.

Det inskickade bidraget, Det vita brusets mörker, är en återvunnen novell som jag har kortat ned för att följa tävlingsreglerna. Jag är väldigt nöjd med den, speciellt slutet(!), och därför, mer än pengarna, hoppas jag att folk läser den. Kanske till och med någon som vill publicera den officiellt någonstans? Man kan ju alltid drömma. Även med ett treöga blint.

Vikten av att läsa

Posted on av lidrik

Några av nämnda böcker

Det senaste halvåret har skrivandet gått slött. Det har börjat komma igång igen med två noveller skriva som ska skickas in till tävling samt klinkande på en fantasyroman, men dessförinnan har inget skrivits. Anledningarna är många, lathet, känsla av otillräcklighet, jobbet som tar tid. Jag får acceptera att jag är skrivarperiodare och vara glad att jag skriver igen.

Däremot har jag läst mycket, vilket ju är viktigt om man ska bli författare. Jag har alltid sett mig själv som en sci-fi nörd och de mesta jag läste i ungdomen var av den genren. Men för två år sedan började jag läsa fantasy och fastnade (det var Patricks Rothfuss Vindens namn). Eftersom jag började sent så har jag många klassiker att läsa.

De senaste halvåret har jag därför ivrigt läst på. Totalt 18 böcker: Nick Perumovs 12 böcker Svärdens väktare, de sista av Robin Hobbs böcker om Realm of the Elderlings samt Joe Abercrombies First law trilogi. Perumovs första bok var bra (4/5) medan resterande var alldeles för idéfattiga och repietativa (2/5). Robin Hobbs böcker om Fitz and Fool var lika fantastiska som de andra Hobböckerna (4/5). Saknar dem redan. Hoppas hon fullföljer historien med mer historier om Bee (såg något om det på hennes blogg). Abercrombies böcker var läsvärda och fastän de inte hände så mycket så var karaktärsutvecklingen och dialog medryckande (3/5).

Har du något tips på någon fantasy bok som jag borde läsa? Boktips uppskatta alltid!

Väl mött och läst.

Återvunnen novell

Posted on av lidrik

Svampar, naturens källsorterare

Jag har precis lagt upp en novell på hemsidan Eibro. Det är en novell som tävlade för att komma med i ”Berättelser från bårhuset” men som inte lyckades kvala in. Istället återvinner jag den. Novellen går under titeln ”Sporulera” och genren skräck.

Eibro har också en tävling som jag ska vara med i, men i väntan på att den novellen blir klar så lade jag upp Sporulera. På så sätt ligger den inte bara och samlar elektroniskt dam.

Novellen kan läsas från länken nedan. Dela, gilla, rekommendera och spamma den gärna om ni gillade den.

http://www.elibro.se/book/319-sporulera.html

Äntligen en skriven novell

Posted on av lidrik

Inspiration till novellen.

Jag blev precis fädig med första utkastet till en novell. Äntligen! Kreativiteten har legat på sparlåga länge. Idéen till novellen fick jag i januari, jag började skriva den i februari och blev färdig nu. Så lång tid har det aldrig tagit att skriva. Oftast tar en novell mig en månad från början till slut. Nu är jag i alla fall inne i ett skrivarflyt (jag får acceptera att jag är periodare när det kommer att skriva) och får vara glad över det istället för att gråta över tiden som flytt.

Novellen är till en tävling med tema ”Svenska traditioner” och ges av Miramir förlag. Genre är skräck vilket alltid är kul att skriva. Inläggets bild var berättelsens orginalinspiration, även om den under skrivandets gång har ändrats.

Nu väntar testläsning, ett varv korruktur till och sedan inskick. Det var länge sedan jag hade den ångestglädjefulla känslan att ha en skrivarbidrag inskickat till tävlig.

När memen slocknar

Posted on av lidrik

Covid, Corona, Coronaviruset, Virus, Covid-19, Sjukdom
Viral värld

I dessa tuffa tider fick jag inspiration till att skriva. Det blev nutids prosa förankrat i verkligheten. Alltså inte fantastik som jag brukar skriva. Även om tiden vi lever i kan kännas dystopisk. Texten uppkom helt spontant utan förarbete. Framtvingad av oron över framtiden. Som terapi i textformat som jag väljer att dela med mig av. Hoppas den hjälper som karantänfördriv.

När memen slocknar

Den virala generationens memes har slocknat.

Toalettpappershumorn, nu ersatt med kalla kalkyler, väcker inte längre skratt i etern.

Gillar någon ens längre?

Glädjen är satt i karantän. Vaktas av varsel, virus, valutaras och vårdkaos. Tjugo-tjugos fyra ryttare.

Gott nytt år sa vi nyss.

Tur att vi har en stadsepidemiolog. Han väcker visserligen inte till skratt. Men arbetar mot en tid då vi åter ska våga flabba. Så att vi spottar.

Vad jag längtar!

Till dess får jag vänta. Till dess får vi alla vänta. Utan bröd och skådespel. Det är som bekant uppskjutet. Under rådande omständigheter.

Vi, populationens publik, får ge våra heja-heja till den flacka kurvan. Och till Doktor medsystrar.

Hela vården är ni klara?

Fattas bara…

Solidaritet sa sossen, och alla lyssnade. Käbblet är borta. Liksom de redan nämnda, men aldrig glömda, skrattet.

Ha-ha, jag saknar dig.

Vi får i alla fall gå ut. Inte alla världsmedborgare får göra det. Är det såhär det känns att vara nationalistisk? Att få andas fri och frisk luft?

Utom ni gamla. Ni ”fria”. Ni som bygg vår fjällhöga nord.

Tack för det.

Hoppas att vi, Ungdomen, lyckas återgälda er. Genom att fungera som åldermoder Sveas brandvägg. Anti-virus kallad social distansering.

Det klarar vi. Tillsammans.

Så fellow kids. Två era händer. Låt silverpenningarna gå till take-away. Stanna hemma i påsk. Då kan samhällslivet återuppstå igen. Inte på tredje dagen. Men snart?

Då ska vi skratta igen.

Vi den dubbelt virala generationen.

Pussel

Posted on av lidrik

Pusselläggning med idébitar

Romanprojektet ”Drömfångare” går framåt. Det kommer nya idéer hela tiden och historiens röda trådar har börjat att vävas. Vissa delar har jag väldigt tydligt bild hur de ska utspelas, andra är luckor som fortfarande behöver fyllas.

Just nu är jag i en fas då det känns som jag lägger ett pussel. Jag har många idéer och tankar som är nedskrivna, små bitar av tankestoft som nu måste läggas i sitt sammanhang (eller i vissa fall skrotas/återvinnas vid ett annat projekt). Det är en kul fas men också snurrig och överväldigande., precis som när man lägger ett riktigt pussel. Man vänder alla bitar och ser röran framför sig. ”Få inte panik, ge inte upp!”, tänker man för sig själv i båda fallen.

Tur att jag har, precis som vid pusselläggning, en bestämd bild framför mig och pålitlig ram att bygga runt. Med uthållighet, tålamod och rätt inställning kommer jag klara det.

Kaskadkreativ

Posted on av lidrik

Butterfly, Blå, Skog, Fantasy, Woods, Dröm
Känner mig pollinerad av kreativitet idag

Äntligen fick jag en dag där kreativiteten kändes obunden. Efter en tid då idéerna och kreativiteten känts framtvingad så fick jag idag ett efterlängtat skyfall av inspiration. En sådan där dag då idé efter idé uppkommer. Både handling, lösningar på problem, världsbygge och karaktärer fick utfyllnad i den kaskad av kreativitet som drabbade mig under några timmar.

Verket var den tidigare omnämnda romanidén med arbetsnamnet ”Drömfångaren”. Det är en gammal romanidé som haft lite story och tankar, men som (vilket oftast sker) lades på is då något annat dök upp. Men de flesta av mina idéer återkommer ofta vilket denna alltså gjort (återväckt efter att jag läst Philip Pullmans Guldkompassen) och den har nu alltså späckats på med plot och twists.

Jag hoppas verkligen att det är denna roman som blir färdig. Det är mitt nästa författarmål (mitt första och andra vilket var att ”färdigställa en novell” och ”att bli publicerad” är uppfyllda) att färdigställa en roman. Oavsett kvalité. Bara för att bevisa för mig själv att jag kan. Hittills är jag nöjd hur ”Drömfångare” vävs och hoppas på fler kreativa infall i alla skrivandets faser framtills drömmen blivit sann.

Vad ska man skriva?

Posted on av lidrik

Drömfångare, Teckningar, Mönster, Objekt, Design
Drömmen om den rätta idéen

Nu har jag återupptagit en nygammal romanidé som jag blev återinspirerad av. Men däri ligger mitt problem. Att jag hela tiden hoppar mellan idéer. I grunden är problemet att jag inte vet exakt vad jag vill skriva. Ungdomsäventyr, absurd och humoristisk sci-fi, gotisk skräck eller världsbyggesfantasy av det nördepiska slaget. Det finns många genrer och stilar som jag skulle vilja skriva i teorin men det gäller att hitta vad man faktiskt tycker är kul att jobba hårt med (och inte bara det jag tycker om att läsa). Och såklart förstår jag att man lär sig genom att bara pröva. Att skriva. De gäller bara att hålla i en idé tillräckligt länge för att ha gett den en chans.

Kanske är det just den här gången som jag hittar en idé som håller fast mig längre ä en månad. Det är en ungdomsroman med arbetsnamnet ”Drömfångare”.

En månad kvar

Posted on av lidrik

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Novellsamlingens omslag

Nu är det bara en månad kvar tills novellsamlingen ”Tusen och en natt” kommer ut där min novell ”Jordfäst” har äran att finnas. Det ska bli så kul att läsa den igen (jag har inte läst den sedan jag skickat in den) samt alla andras. Innan jag skrev novellen så gjorde jag research och läste ett femtiotal noveller från orginalsagosamlingen, så ska bli kul om man känner igen någon och se var den moderna författaren har gjort för kreativ omtolkning.

Det ska också bli kul att höra vad andra tycker om min novell. Familj och vänner och kanske en och annan bokbloggare har ett vänligt (och ärligt) ord att uttrycka vilket alltid är kul. Lite bekräftelse att nagga på såhär när motivationens lampa brinner lite lågt.