Författare: lidrik

Rätt publik

Posted on av lidrik

Skriv för rätt publik, i detta fall för finkultur. Ops.

Det sägs ju att man ska skriva till rätt publik. Anpassa sin text till mottagaren. Jag tror jag gjorde en miss där. Jag har skrivit färdigt novellen som ska skickas in till Pralin magasin. Jag kollade uppe e-magasinet innan jag började, men läste inte deras texter för att jag ville vara trogen mig själv och inte bli influerad.

Nu dagen innan kollade jag in texterna, för att i sista poleringen av novellen få några bra tips, bara för att inse att magasinet mest har illustrationer och dikter. Mer finkultur än vad jag trott. Inte så lovande för min novells chanser, men nu är den färdig och det är bra. Det var så länge sedan jag färdiggjorde en novell. Självförtroendet har börjat svikta. Så bara att ‘Skruden gör draken‘ blev färdig är ju en vinst. Vi får se om tidningens redaktörer och medlemmar faller pladask för mina ”Hjältar”. Frejasfröjdaren Snorri Bård, Ridaren Ass af Alvlida, vikingabärsärken Blodbjörn Knivbjörnsson, runristaren Garm Kettillsson och tillsist Bo-Brand, bastardbryllingen. Juste, och så har vi Tösen också.

Fantasy om drakar och giftiga män

Posted on av lidrik

Äntligen har det kommit en novellutlysning som väcker lusta och skrivargnistan i mig. Medan romanskrivandet går slött, å så slött, så är det kul med en novell igen. Det är ingen tävling denna gång, utan det är E-magasinet Pralin som ska ge ut ett nummer om Fantasy. De tar emot alster fram till 20/3, så det borde jag hinna.

Novellen som jag ska skriva är en gammal idé som jag diggade men som aldrig fullföljts då de är så svårt för mig att skriva något som inte har ett mål, som en tävling. Preliminärtiteln är Drakens skrud och tanken är att på ett humoristisk sett beskriva den toxiska maskuliniteten som ofta finns i fantasy. Vikingar, drakar, dräpande, blod och allvetande män i jakt på ära. Jag återkommer med mer info när jag är säker på att jag kommer fullfölja novellen denna gång.

Årskrönika 2022

Posted on av lidrik

Året har inte varit bra ur ett skrivande synpunkt om man räknar resultat. Bara en färdigställd novell, SmartDraug vars förlust i novelltävlingen om vampyrer verkligen sved. Trots att jag i efterhand förstår att den stack ut gentemot de andra novellerna lite för mycket. Annars hag jag inget mer färdigt alster. Sorg, sorg.

Misslyckandet är inte att jag inte har skrivit, det har jag gjort, men att det är många påbörjade projekt som nu ligger i skrivbordslådans limbo. Oavslutade. Som vanligt är det tiden att tänka som fallerar, trots att 2/3 av året så var jag föräldraledig. Då fick jag en timme varje dag, vilket jag utnyttjade. Och det är bra. Många idéerna jag påbörjade var bra och är genomarbetade så när jag någon gång i livet får mer än lösa halvtimmar här och där, så kan jag fortsätta med dem. Det är dock svårt att skriva sporadiskt under lång tid, då väcks andra intressen upp och då blir det som det blir. Oavslutade texter i drivor.

Jag påbörjade några romaner, Konungakampen om Manheim, Sejdemästerskapet och Sagan om successionen (under NaNOMOWri). Alla bra idéer som jag är nöjd med. Alla som jag vid någon tillfälle skulle kunna ta upp igen. De har ett synopsis och klar handling och ca 10 000 brödtext skrivna vardera. Så sammanlagt i år med dem tre, SmartDraug och några noveller (Ljuset från djupet (mystik), Ask andra ankomst (sektskräck), Tänk ingen ondska (skräck), Själamun (solarpunk Scifi) och Grimfaxe (fantasy)) så kommer jag upp i ca 60 tusen ord, dvs en tredjedels bok. Så med tid och ordning och reda på loftet utan distraktioner om nästa noveprisskrivaridé, så tror jag att jag kommer få ihop en roman en vacker dag. Drömmen lever. Kanske kommer den under 2023?

Posted on av lidrik

Venusfälla, inspiration till novellen Själamun

Det årliga inskicket till fantastiknovelltävlingen gjordes precis. Jag skrev under sommaren en novell med den preliminära titeln Själamun. Det är en gastronomisk solarpunk novell i ett framtida Stockholm. Jag har länge varit itnresserad av genren solarpunk så jag ville pröva den. Nu var det dock inte den novellen jag skickade in. Jag hann inte klart, det är mycket extra research som måste göras när man skriver i främmande genre, så jag skickade in en annan novell istället. En som legat i datorns elektroniska byrålåda ett tag. Vi får hoppas på den! Femte gången gillt som jag skickar in till fantastiknovelltävlingen, med en topp tio placering för två år sedan med Bada med rymden.

Själamun är ungefär 80% klar så jag får färdigställa den och skicka in till nästa år. Anledningen till att jag inte skrev klart den, utöver nämna anledning, var att jag fick en ypperlig idé till en skräckkort roman. Förlaget Swedish Zombie har utlyst skäckmanus under 2022 och jag har letat efter en bra idé hela året. Nu kom den, och med 4 månader kvar av året så fanns ingen tid att spilla.

Hittills är jag uppe i 7 000 ord av siktade 30 000. De passager som jag inte har skrivit har jag nedpunktat, så jag vet vad som ska hända. Jag har en bra känsla. Denna kortroman kallar jag just nu för Ask andra ankomst och är ekoskräck med inslag av, fornnordisk myologi, heroiska ungdomar, religiösa sekter och några riktigt rysliga delar som jag inte ska spoilera här!

Piratveckor

Posted on av lidrik

Pirater i bok och TV-form

De senaste veckorna har jag haft pirattema i livet. Jag har sett igenom serien Our flag means death och snart läst ut triologin om Tide Child av RJ Barker. Både är mycket bra och väl värda att rekommendera till alla som uppskattar sjörövare på böljan blå.

Böckerna om Tide Child har ett intressant och välgrundat världsbygge där barnfödandekvinnorna är samhällets styrande klass och skeppen är byggda av benen från förlänge sedan utdöda (eller?) sjödrakar. Intressanta karaktärer, miljöer och en huvudperson vars resa är engagerande. Även om jag hittills är besviken på tredje boken (läst 1/3 av den) så kommer helheten för triologin bli bra då jag njutit så mycket av de första två.

Någon gång hoppas jag skriva något om pirater och sjöfararlivet. Inte en hel roman men en liten del i en historia. Jag har sedan tidigare varit nära att skriva en novell om Östersjöpiraterna Vitaliebröderna men blev hämmad av att genren skulle vara romance. På något sätt hoppas jag i alla fall ha med en sjörövare här eller där i mitt skrivande. Det var ju ändå det yrke som jag sa att jag skulle bli när jag var sex år. ”Jag ska bli sjörövare.” Så kanske det är nog att blidka mitt sexårsjag med att jag skriver om dem?

Föräldraledig

Posted on av lidrik

Förhoppningsvis lite tid för tankeverksamhet, skrivande och fika

Idag har jag börjat min föräldraledighet med mitt barn Sylve. De ska bli så härligt på flera plan. Att vara mer med Sylve och gå på äventyr med honom. Se han utvecklas och knyta band med honom. Jag kände att jag och mitt första barn Edvin fick en stark kontakt, som vi fortfarande har, mycket tack vare vår föräldraledighet tillsammans. Till sist ska det också bli en härlig tid med romanskrivande.

Min första föräldraledighet var tiden då jag fick min första novell skriven och sedan publicerad. Limnad i antologin Sjön (Miramir förlag). Jag hoppas såklart på en upprepning, att föräldraledigheten ger lite tid för tankar och idéspånande (något som är välbehövt) och faktiskt skrivande. Promenader och tiden då Sylve sover, den tiden ska jag lägga på skrivaryrket. Vi får se hur det går.

Målet är ju, förutom det självklara att jag och Sylve ska ha det sjuhelsikes mysigt, att jag efter de här fem månaderna har skrivit och arbetat fram en stor del av en roman. Den kan vara hur usel som helst, men bara jag ger mig tid att faktiskt se vad som krävs av en roman. Ta reda på om drömmen är realistisk eller ej? Hoppas svaret är ett rungande ja!

Upp på sadeln igen

Posted on av lidrik

Sadel på grådaskig kuse

Så har jag börjat skriva på nya novellen. Det ska bli kul även om självförtroendet fått sig en törn. Men jag älskar idéen och den känns utmanande. Jag ska ha ett ”Heist” element i historien. Jag tycker om att se, och läsa, om heisthistorier så att pröva en själv känns kul. Men för att en heist ska fungera så behöver uppladdningen och utförandet vara felfritt. Vi får se om jag lyckas med det.

I centrum av historien möter vi Öjvind, ett barn lämnat på Hulda-Marias hem för vanartiga barn, som hittar en häst i en krater efter ett stjärnfall. Hästen är gråspräcklig eller grådaskig varför Öjvind döper sin nya kuse till Grimrfaxe. Hur Heistelementet kommer in? De får ni se när novellen har vunnit.

Att resa sig ur skiten

Posted on av lidrik

Nytt liv ur dynga

Nu när den tunga förlusten har landat har jag bestämt mig för att se eländet ur ett mer positivt perspektiv. Vad kan jag ta med mig från skrivarprocessen bakom SmartDraug?

  • Att jag redigera, ändra och blodgjute fler kärestor än någonsin förut. Viktiga verktyg för en författare och viktigt att veta att det går. Det går att få ihop en bra novell även om man behöver stryka hälften. Bra nog för topp 30.
  • Världsbygget Den ångande Asken har utökats med massa begrepp, mer kultur och historia samt att jag utökat mitt fornordiska mytologisvetande och ångpunk kunskap. Ett världsträd framträder.
  • Att jag skrev igen och väckt glädjen efter viss tids torka.

Så är det. Låt oss hoppas att jag reser mig igen och tar revansch. För att citera Krunegård ”Askan är den bästa jorden.”

Ratad av den röda

Posted on av lidrik

Tala till handen

Skivandets bergodalbana pekar nedåt. Mina hopp för novellen SmartDraug blev krossad igår när vinnarna presenterades för novellantologin kallad den röda, nu med titeln Blodets makt. Det var 19 vinnare som valdes ut. Tyvärr inte jag.

Det är ett hårt slag på så många sätt. Att man som aspirerande författare inte ens kan kvala in som topp 19. Såklart betyder förlusten inte att min novell var dålig, det kan ju vara att den bara inte passade in. Hårt ändå. Ett annat sätt som det svider är att den utspelade sig i samma värld som Ättestupans avgrund. Jag trodde i min fantasi att jag var påväg någonstans med det världsbygget, men nu tappar man såklart självförtroendet. Suck… Jag ska i alla fall inte ge upp eftersom jag tycker om världen med de ångpunkande vikingarna. Och idéerna som jag har skrivit i SmartDraug är fortfarande med i mitt personliga världsbygget som jag kan återanvända, men jag sörjer att andra inte ska få läsa novellen. Hade någon annan än jag själv (än så länge) läst denna blogg så hade jag kunnat publicera den här.

Nåväl. In i byrålådan med den. Jag hoppas att den kommer ut i framtiden. Antingen att en förläggare som älskar Ättestupans avgrund vill ge ut den och utveckla världen som jag påbörjat. Eller som en novellantologi i egen regi. Jag har redan ett namn. Det ångar om Asken.

Tävlingen är slut, länge leve tävlingen

Posted on av lidrik

Ny tävling om enhörningar, pegasus eller alicorns.

Först en uppdatering på vampyrtävlingen. SmartDraug har tagit sig vidare efter första utgallringen. Av trettio noveller fanns mitt lilla alster med. Så kul! Och jag uppskattat att man får reda på processen istället för att det hålls hemligt in till slutet. Nu ska arbetsgruppen gå igenom vilka som är värdiga att gå hela vägen. Hoppas, hoppas, men kul i alla fall. Att få bekräftelsen att novellen håller topp 30 måttet.

Med vampyrtävlingen så precis avslutad, förvånades jag glatt av att det dök det upp en ny tävling, även den från Darkness publishing. Om enhörningar, pegasusar och alicorns. Utmanande tänkte jag direkt och vips så hade jag en idé som jag vart väldigt nöjd med. Som vuxit i mitt huvud några dagar nu och som snart spräcker skallen. Berättelsen måste få rida ut.!

Jag har redan skrivit de första orden, inledningen på styckte två:

Det idkas älskog bland stjärnorna

Oskrivna novellen med arbetsnamnet Grimrfaxe snart skapad av Kenny Lidberg