
Jag upptäckte här om dagen att jag blivit en ofrivillig härmapa. Det var när jag, efter många år av önskan, tillslut börjat att läsa Sir Terry Pratchetts Color of magic. Jag har alltid vetat att den skulle passa mig, vilken den gör, men att den skulle passa mig så väl att jag redan innan skrivit samma sak som tas upp i boken?
Det var min novell till Club cosmos, Dyrkandes sökes (som tyvärr inte tog prispallen) som handlar om olika gudar med ansvar för diverse större och mindre delar av vardagslivet för sina undersåtar (ättlingar av hoppkräftor). Novellen börjar med att gudarna legat på latsidan och civilisationen av hoppkräfteättlingar tyvärr når sin undergång. Just spårade, lata och egocentriska gudar nämns hos Sir Pratchett. Jag gillar´t skarpt! För att nämna några av mina egna gudar ur det Calanusiska pantheonet:
- Amarillo – Guden över kräk, kryp och sommarplågor.
- Annarsda – Guden över väder, turbulens och kallprat.
- Belibas – Guden över kaos, kataklysm och ärekränkning.
- Helbrägda – Gudinnan över hälsa, dekokter och personlig tvagning.
- Klimaxa – Gudinnan över kärlek, lusta och blommor & bin.
- Melodram – Guden över poesi, konst och överdrivna affekter.
Medan Pratchett har gudar över krokodiler, gudar över lättare briser osv. Kanske ett vanligt koncept att skriva om, och kanske därför novellen inte vann. Dock så tyckte jag personligen att den var bra, och framförallt rolig att skriva vilket är det viktigaste. Som alltid önskar jag mina förlorande alster ett bättre lycka nästa gång! Den förtjänar att bli läst. Vilken gud ska man be till för det?