Det tog osedvanligt lång tid, men nu blev jag färdig med Susanna Clarkes magiska tegelsten Jonathan Strange and Mr. Norrell. Det var en sällsam berättelse som var kreativ och smart. Rolig och lärande. Den tog aldrig helt tag i mig men var för den delen aldrig tråkig. Som en härlig promenad. Njutningsfull, fylld av spännande småstigar och frisk litteraturluft. I de sista femtiotalen sidorna så vaknade min inre läsarbesattheten in, den känslan när man aldrig vill sluta och känner att man ler för varje sida. Så slutet höjde boken. Den får tre av fem treögdsblinda ögon, vilket kanske är lite orättvis. Det är säkert en bok som kommer att påverka mig mer än vad jag tror. Redan nu har jag en novellidé till en tävling med sommmarväsen som jag tänkt ska innehålla älvor.

En sak som boken gav nig mer än nöje och nya sätt att beskriva magi, var en snygg stilpaus. Jag vill ofta ha med dramatiska pauser i mina berättelser och i Clarkes bok fanns ett snyggt exempel med:

The candle guttered and went out…

… and in that moment…

… in that moment the room was full of ravens.

Jag kommer i framtiden säkerligen att använda något dylikt. Det är därför det är så viktigt att läsa mycket. Nästa bok på menyn är Spinning silver av Naomi Novik. Den ser jag fram emot eftersom jag verkligen älskade Uprooted!