Då jag just nu finjusterar texten som jag ska skicka in till Brev från cosmos råkade jag upptäcka en recension gjord på numret som jag deltog i förra gången. Kritiken mot min novell var svidande. Sågad vid de kreativa knölarna.

Där står bland annat: ””Landskap med kristall och gran” av Kenny Lidberg är mer tvärtom: en bra första mening, men sedan faller berättandet ihop.” och ” Inte kandidat till red Engholms lista över världshistoriens bästa noveller.” I recensionen listas också 5 fel med novellen.

Vad som gör att sågningen får mer bett i sig är att recensenten är Ahrvid Engholm som utöver att ansvara för Sveriges äldsta e-postlista rörande SF (Vem har sagt att epost och framtiden inte hör ihop?) också ansvarar fantastiknovelltävlingen. Jag antar att han inte kommer att uppskatta novellen ”Bada med rymden” som jag skickade in dit. Tråkigt.

Men samtidigt, jag vill bli författare. Med allt vad det innebär. Inklusive riviga risrecensioner. Jag vet med mig att min skrivarstil inte är för alla (nog ganska få som föredrar pretentiösa ord med gramatiska klaverttramp och Tell-lyrik). IOM att novellen ändå kom trea av 46 bidrag får jag ju ändå stärka mig med att några tyckte den var bra!

Som extra rost på amputeringssågen så vann jag inte i No hidings jultävling. De var deppigt. Jag gillade novellen, men trots 24 vinnare så fanns ”Granhäxan” inte ibland dem. Det sänkte modet.

Som vanligt vid motgångar så har skrivartakten avtagit. Snart är jag färdig med novellen till Brev från cosmos med arbetstiteln ”Dyrkandes sökes” och jag kommer då har skrivit färdigt 4 noveller i år. Jag siktar på minst 5 i alla fall. Kanske Miramirs musiktävling. Vi får se om novellen ”Fastlagen” vinner deras Tradition-tävling.

Och en roman var det ju också…